Familjen Valleräng och deras djur i Hedesunda



Spelar det någon roll varifrån mjölken kommer?
Jag tog en tur till en gård i Hedesunda för att få svar.

En vacker höstdag för ett par veckor sen fick jag följa med Lennart och Irene Valleräng för att titta på deras djur och betesmarker som ligger ute på Ön i Dalälven,  Hedesunda. Deras ekologiska lantbruk ligger några kilometer härifrån men här ute på Ön går djuren och betar och håller markerna öppna. De levererar mjölk till Gefleortens Mejeri och säljer köttlådor till privatpersoner.



Lennart och Irene fick Svensk Mjölks guldmedalj 2012, den ges bara till mjölkbönder som skött sig prickfritt i 23 år!

Vallerängs är och  har varit jordbrukare på gården Nilses i Hedesunda i 15 generationer!
Familjen har fyra döttrar, så kanske det blir en 16:e generation som driver gården i framtiden.
Nu drivs gården som ett familjeföretag med ett par anställda.

När jag var här på besök denna fantastiskt fina höstdag så var ungdjuren, kvigorna, kvar här ute och
betade. Mjölkdjuren, kossorna, som annars går ute har tagits in för vinten. Annars så är de också ute och betar och går in och mjölkas i roboten när det vill.

Tänk, detta är också en arbetsplats :-)
Irene lärde mig det vackra ordet beteshorisont. Det blir en sån horisont när djuren betar på träd och buskar underifrån. Så kan man se under träden. Fint. 

Alla djur måste räknas in minst en gång om dagen och tittas till så att alla mår bra.
Det är också viktigt att se till att det finns tillgång till rent vatten hela tiden.

Jag är ju inte direkt van att gå omkring i kohagar och djuren undrade nog vem den okända människan var. För de var väldigt avvaktande i början, men sen vågade de sig fram och nästan nosade på kameran. Dom kanske kände att jag var lite nervös, det är trots allt S T O R A djur :-)

Det kanske är lite svårt att se, men djuren betar ända ner till vattnet.
Det betyder att stränderna hålls rena från sly och vass och landskapet hålls öppet.
Tittar man över till andra sidan vattnet så är det alldeles fullt med vass och är igenväxt, så djuren gör en enorm skilland. 

Djuren betar på historiska marker. Här har det bott människor i "alla tider".
På Ön finns det tex stora vikingagravar man kan titta på.

Inne i ladugården går korna fritt och via ett program på datorn kan man följa varje ko.
Här får man full koll på dagsläget. Hur länge sen det var kon mjölkade? Hur mycket mjölk kom ur varje spene? När jag var på besök  fanns här 92 djur både kor och nyfödda kalvar.

Den ekologiska gården sköts efter Kravs regelverk. Inga bekämpningsmedel eller konstgödsel får användas och alla  djur ska ha en ströad liggplats inne. De nyfödda kalvarna ska gå med kon och dia i några dagar.

Du kan läsa mer om Nilses och få mer information om mjölkens väg till mejeriet på
Gefleortens Mejeris hemsida:
http://www.gefleortensmejeri.se/pages.asp?PageID=345&MenuID=32

2012 prisades Nilses med Svensk Mjölks guldmedalj. Det är en utmärkelse som bara ges till bönder som skött sig prickfritt i 23 år!

Jag avslutar med den här vackra vyn med Dalälven i bakgrunden.
Så här vackra landskap får vi bara om vi har betande djur i vår närhet.

Tack för att jag fick komma på besök! Vi ses i mejeridisken.